Contrivance
Fotografi/redigering/produktion: Cyntia Botello
Performer: Fergus Byrne
Musik: Peter Åkesson
År: 2016
Screenings
Agite y Sirva Festival Itinerante de México (vinnaren av andra priset i nationell kategori)
Contrivance är en dansfilm på 7.04 minuter, skapad av Cyntia Botello i samarbete med Fergus Byrne under Connections AiR i juni 2015 på Kultivera, Tranås kommun.
Arbetet har producerats på ett stort kraftvärmeverk. Filmen är ett suggestivt och experimentellt verk där performancekonstnären Fergus Byrne befinner sig i ett enormt rum, i själva verket platsen för den gigantiska kran som hämtar upp flis för eldning i verket. Hans performativa rörelser i kombination med platsen, konstnärligt foto och ett kreativt redigeringsarbete gör filmen till ett originellt och unikt allkonstverk med stark karaktär. Många av filmens originalljud är också inspelade på anläggningen. Filmen beskrivs på följande sätt:
“Sju klor vilar på marken. Det släta betonggolvet i kammaren är bestrött med de resterande träflisor som inte samlats in av klorna. Fyrbent rör sig någon längs en stig av flisor mot den solbelysta väggen”.
Filmen vann andra priset Agite y Sirvas med motiveringen:
“Due to its strong consistency about duality and opposition developed in the cinematographic and choreographic aspects. We emphasize the relation of body in movement with the machine, industrial and organic, fragile and strong, esthetic and animal. This set of tensions achieves that the work transcend beyond the composition and conceptual elements, and the contribution to a hybrid art”.
Akta Tiden
Fotografi/redigering/produktion: Cyntia Botello
Performers: Cyntia Botello och Ulrika Sätesvik
Musik: Peter Åkesson
År: 2015
Screenings
New Short Film Festival at UNCG 2016, USA
Just a Minute online tävling 2015, USA
InShadow Festival’s 7th edition 2015, Lissabon
Dança em foco 2016, Brasil
Utställning Nötskrikan 10/Fiskmåsen 13 i Tranås Stadshus 2016
Akta Tiden är en dansfilm av 1´20 skapat av Cyntia Botello i samarbete med Ulrika Sätervik under Connections AiR i juni 2015 på Kultivera, Tranås kommun.
Arbete har filmats i en rivning på ett fabriksområde. En av byggnaderna är Westbergs möbler. I februari 2016 visades en utställning, Nötskrikan 10/Fiskmåsen 13, med Cyntia Botellos film- och bildmaterial från rivningen samt Akta Tiden filmen. Båda filmer med koreograferad grävmaskin och många fotografier. Allt visades i en specialbyggd utställning i Tranås stadshus.
På vernissage Per Ulfsbo invigningstalade om Westbergs möbler – en av byggnaderna som revs och syns i utställningen och en plats där Ulfsbo själv haft företag. Utställningen pågick till och med den 11 mars. Filmen beskrivs på följande sätt:
“Tegel och krossat glas. Minnen från det förflutna dröjer sig kvar i dammet när det gamla byggnaden faller allt sida vid sida. I går, i dag och i morgon. Se upp för tiden!”.
Samarbetspartners: Kultivera, Tranås kommun och Älmby Entreprenad.
ONCE UPON A TIME…
”Once Upon a Time…” är en 3 minuters visuell övning, performativ och koreografiskt för kameran. Där utforskar vi den lekfullt och öppet sammanfattningen av manus för det öppna call # 321 andAandD av Milk & Honey | Plat i samarbete med FIVER: Internationellt Screendance Movement.
”Once Upon a Time…” är en hybrid direkt samarbete mellan screen och dans som skapas in situ i känsliga dialogen med landskapen i Stockholm, Sverige.
”Once Upon a Time…” är en absurd spel av karaktärer utan kön som i transit införlivar den bitterljuva struktur av en fanstastic värld. En poetisk dialog mellan frånvaro och närvaro att vara en levande, bebodd och levande kropp mer än ett definierat plast ansikte.
Review of “Once upon a time…”
ON THE AWARD-WINNING PROPOSALS: ”Once upon a time…” OF Colectivo Conejo + ”Can”, OF Alicia Cabrero/Mar Valverde/Carlos Ugarriza.
(…) I am very interested in the dialogue between the two proposals, as responses to very challenging processes that have taken place in remote and simultaneous, that have been the result of globalism.
That ”ONCE UPON A TIME” is as performative in this succession of planes almost self-referencial, site-specific, appropriating much of the characteristics of the place, the non-place, to generate a combination of absence and presence that makes a much more conceptual reading of the proposed text. And that the mise-em-scène and the unfolding of the character, decontextualised, a distorted tale, is approaching the absurd and can remember Juan Cavestany movies. A story on the edge of the genera… Not-actions, waits, places of transit. An outsider in its strange comfort, the tension between falling animalised and humanise.
While ”CAN” it stands firm in a more direct dialogue, recovery of the reference, an intensity of plane there is sequence. There is a warmth that could remember Wes Anderson, but that is by and for the choreographic content. It is a proposal that is carried out in more film version, with characters well characterised, associated objects, movements… with certain creative licenses. It is based and articulates in a duo, intensely duo. That milestone, the choreographic creation, as our universe/imaginary/collective memory: the male/female dichotomy. By the way, in the projection of last Saturday (Madrid, 2 may, 2015), CAN nurtured an involved debate with the public, epilogue, purpose and outcome. Or how to break a story, taking into account that each plane has a meaning. And the order, one more. The end, which is not necessarily a way out of the plane. Because who history is this: the interpreter or the plot? Dichotomies
(…).
(Notes from María Rogel, programmer MILK&HONEY| Plat, and designer and curator 321andAandD).
Se Länken: https://www.facebook.com/platMILKandHONEY?fref=nf